Jag är svag för den viktorianska eran och det var väl främst därför jag blev lite nyfiken på den här romanen.
Frederikke är en ung kvinna som lever i Köpenhamn år 1875.Hon är 21 år gammal och förlovad med en dödstråkig,bigott teologistuderande,Christian Holm.Men hennes föräldrar applåderar partiet,de representerar det konventionella och konservativa.Det kvalmiga,som Georg Brandes skulle uttryckt det.
För den dagen Frederikke av en slump stöter ihop med Amalie och hennes karismatiske bror,läkaren Frederik,förändras allt.De är frisinnade,progressiva och "levande människor".De gör allt det där Frederikke fruktar att hon aldrig kommer få uppleva om hon gifter sig med Christian.De umgås med spännande,dynamiska människor som Frederikke aldrig ens trott existerade,människor som både skrämmer och lockar henne.
Samtidigt korresponderar hon med sin (konservativt) gifta syster Helena som bor miltals bort och som Frederikke saknar.Amalie påminner Frederikke om Helena,den talföra,livliga,levnadsglada som egentligen gift sig med en alldeles för konservativ man.
Frederikke fattar beslutet att slå upp förlovningen och antar istället ett lockande anbud från den vackre,oemotståndlige Frederik.
Han erbjuder henne ett lukrativt äktenskap med frihet,frihet att ha älskare om hon så skulle önska.Ett ömsesidigt utnyttjande kan man kanske säga.Frederik får sin professur om han gifter sig och Frederikke slipper sin triste prästfästman.
Frederik är gynekolog och i sann liberal anda utför han illegala aborter på kvinnor som råkat i olycka,något Frederikke till en början har svårt att smälta.Med tiden väller allt fler oväntade hemligheter fram i parets liv.Frederikke och hennes man har inget sexliv alls,det enda som snuddar vid sex han verkar intressera sig för är sina patienters intima problem...
Men finns ens ett perfekt,fritt avtalsäktenskap och hur kan det bli så som det var tänkt?Parallellt får vi se glimtar av den gamla Frederikke som sitter i sin lägenhet på 1930-talet och ser tillbaka på sitt liv.
Jag är väldigt kluven till den här romanen.Jag tycker om Frederikke som person och kan känna stor sympati med henne.Samtidigt känns boken BITVIS naivt skriven,som om den vore skriven av en lite oerfaren och ambitiös tjugofemåring.Bra,men ändå störande.Vissa ord och uttryck känns inte tidsenliga,eller ibland bara överdrivna och svullna.Somliga partier är väldigt målande och påtagligt beskrivna,men det är ojämnt och balansen mellan väldigt fängslande beskrivningar och skakiga sådana är skör.
Kollisionen mellan Frederikkes konservativa och nästan lite löjliga familj och Frederiks liberala konstnärskrets är övertydligt,snudd på parodiskt.
Människor var knappast så antingen eller i en sådan epok som den viktorianska.
Jag saknar lite mer nyanser i bokens första halva,annars är historien intressant och lockar till sträckläsning.Stort plus för oväntade vändningar,man anar att författaren vet vad läsaren har för förväntningar och låter hedersamt nog bli att infria dem,även om det inte är omöjligt att gissa.