Arton år var Alexander när han första gången fick föra en egen här i ett krig - vilket han gjorde med enorm framgång. Därför var han redan rutinerad, och vid gott självförtroende, när han som 21 -åring tog över Babylonien efter sin far Filip. Han drog genast ut på ett erövringståg.
När han startade var riket stort som Skåne, Halland, Blekinge och Småland tillsammans. På sin dödsbädd, 11 år senare, sträckte sig hans rike från Aten i väster till Indien i öster. Bland annat hade han lagt under sig det enorma, mäktiga och förmögna Persien.
Att Alexander den store var ett unikum är nog känt av alla - även idag 2300 år senare. Många har försökt förstå vad som gjorde honom så ojämförbart framgångsrik. Under sina 11 år av krig förlorade han inte en enda strid.
Han var ett naturligt geni på alla de områden en härförare behöver besitta. Strategi, logik, flexibilitet, människokännedom. Han kunde även vara omänskligt hänsynslös och på gränsen till dumdristigt modig. Ofta red han i täten vid anfall och ådrog sig många skador.
Bengt Liljegren ägnar största delen av sin bok åt att återge Alexanders liv och gärningar, så som han anser det troligast.
I slutet har han en genomgång av hur olika forskare fått fram kunskap om Alexanders liv och hur dessa i alla tider varit djupt oense om vem han egentligen var.
Utsagorna skiftar från ängel till djävul, där Liljegren lägger sig någonstans i mitten - möjligen med övervikt mot djävul.
Bengt Liljegrens biografi är både lättillgänglig och engagerande. Samtidigt ger den en kompetent och förtroendeingivande känsla. Liljegren är noga med att redovisa vad han vet och inte vet. Han gissar aldrig. Går källorna isär redovisar han de olika alternativen.
Thomas Bolme är en av Sveriges mest rutinerade ljudboksinläsare - som bland annat anlitas när Jan Guillous böcker ska läsas in - och gör här ett utomordentligt bra jobb.