Beatty vill göra sin röst hörd i debatten om rasism/ de vitas övertag i samhället i USA. Han lyckas med det. Det är i vissa stycken en tankeväckande roman han har skrivit.
Författaren vill att det ska vara humorn som gör jobbet. Hela boken är en komedi. Med allvarliga undertoner (naturligtvis). Men jag tycker det alltför ofta blir krystat. För det mesta blir jag skapligt underhållen, men det är mycket sällan jag ens drar på smilbanden. Så det blir väl - på något plan åtminstone - ett misslyckande.

Ytterligare negativt tycker jag är att historien hänger dåligt ihop. Stora hopp, ologiska händelseförlopp är regel. Det för nästan tankarna till "En liftares guide...", och frågan är om det är smickrande för en (åtminstone menat) relativt realistisk berättelse.

Jag tror att "Svart harakiri" skulle ha vunnit på att läsas på orginalspråk, det hade varit kul att försöka hänga med i LA-tugget som skymtar i de översatta dialogerna. Det hade kanske givit en krydda som inte finns i den svenska versionen.

Betyg 2

Detta var ingen bok som jag kommer ihåg så mycket av. Kanske ska läsa om den någon gång för att se om den är bättre än jag kommer ihåg.

Betyg 2

Så besviken jag blev på denna bok, tyckte verkligen den lätt lovande men istället är den så rörig. Jag har svårt att hänga med, vet inte riktigt vad den handlar om, en svart grabb som gör sig lustig, svart humor , satyr över rasismen. Vet inte varför allt faller platt, roliga episoder från Los Angeles ghetto borde vara kul , men Paul Beattys rapp språk faller inte alls rätt i denna bok och det saknas flytt, allt känns bara så ansträngt.

Betyg 2