Virginia Woolf räknas till en av modernismens viktigaste författare. Hon ingick i den sk Bloomsbury gruppen runt 1910 – talet – där umgicks storheter som Lytton Strachey ( biografimästaren ), Bertrand Russel, T S Elliot ( Nobelpristagaren 1948 ), Forster, Keynes ( ekonomen som poängterade – förhärligade – statens roll i ekonomin ), m fl.

Gruppen formligen sprängde sig fri från Viktorianismens unkenhet. Man experimenterade fram nya former i konsten och förespråkade en uppbrytning av kärnfamiljen till friare sexuella förbindelser mellan och inom könen.

För Virginia var detta en frihetsexplosion från hennes tidigare så hårt hållna tillvaro såsom Viktoriansk societetsdam.

Woolf var en av den allra första och viktigaste feministen. Hon var socialist och förespråkade pacifismen.

Litterärt hade hon stora framgångar med romanerna Orlando och Mrs Dalloway ( som Mikael Cunningham nyligen parallelliserade ) m fl. Hon förespråkade en ny berättarteknik. Berättaren var icke auktoritär, osäker och spörjande. Hon frågar ofta läsaren i dialogform. Berättaren undrar och resonerar med läsaren i dialogform. Den här moderna stilen kom att kallas ” strömmar av tankar ”. Huller om buller. Förf vill med denna teknik visa på jagets komplexitet och hur jaget ständigt är avhängigt av nuets stämning och dess förgångna minnen . Inget av dem är statiskt. Nuet påverkar alltså minnet av det förgångna liksom och vise versa. Medvetandet förändras ständigt.

I den här boken är det en personal berättare – naturligt nog – som ideligen plötsligt blir avbruten av insprängda citat och dialoger av de människor jaget beskriver.

Vidare så kännetecknas hennes stil av närmast poetiska stämningar av människors handlande och inte så mycket av personerna själva. Det är efterdyningarna av människors beteenden som skapar stämningar och påverkar.

Titeln på boken – Ögonblick av liv – vill påpeka närvaron av jaget. Jaget fritt och avskalat från vardagens trivialiteter och som ser hela skapelsen, helheten i livet. Som tänker stort ( Kjaerstad ). Frånvaron av jaget kännetecknar det mesta av tillvaron därför att då upptas detta av vardagens små bestyr. Inte alla människor äger närvaron.

Personligen tycker jag att de bästa avsnitten i den här boken är de som handlar om hennes barndom – med de små stämningsfulla detaljerna – ifrån lyckliga sommardagar och beskrivningen av frigörelsen, glädjen när Bloomsbury bildas. Explosionen av tankar och förklaringar. Glädjen av vetgirigheten.

Jag tycker att hennes litterära berättartekniska modernism har vissa nackdelar. Det blir ofta rörigt och jobbigt för läsaren att hänga med i svängarna. Ofta blir det rentav tråkigt att läsa om triviala petigheter för en utomstående, och självklarheter.

I postmodernismens tidevarv så känns Virginia Woolf en aning överskattad som litterär författare. Hennes åsikter är viktiga, men som en litterär författare har hon väl idag sjunkit en hel del ??

MMMATS

Betyg 3