En kort roman om en flicka som hamnar snett redan från början.
Oates kan verkligen det där med att söka och beskriva det mörka. Ett par scener i "Livets uppkomst" är verkligt starka. Närvaron man känner är mycket påtaglig.
Dock är det perioder däremellan som inte är lika intressanta. I och för sig har Oates byggt upp förväntningarna, så man undrar hela tiden vad som döljer sig senare i berättelsen; detta bidrar till att man absolut vill läsa vidare, men samtidigt kan det ge en viss besvikelse när det visar sig att det inte var så viktigt trots allt.
Författaren experimenterar (?) med mycket långa, svepande meningar i texten: något som inte jag känner igen från det jag tidigare läst av henne, men det blir bra. Driver upp tempot.