Besvikelse, verklighetsfrämmande, tjej som dör av skott i hjärtat inom sekunder (det tar 20 minuter), stereotypa poliser i "svenskanda" med problem på hemmafronten..... spara oss!
Finnes det verkligen ingen litterär detektiv i Sverige utan depressioner?
Finnes det verkligen ingen intelligent polisspanare i hela landet?
Jag tror det faktisk finnes såna, och jag skulle tycka läsa om någon som inte bara älskade sin fru/sambo/flickvän , men också blev älskad tillbaka.
Om denne skulle klättra över 100 på IQ-skalan skulle också detta hjälpa.
Om han var lite glad til sinnes, skulle det hjälpa.
På den andra sidan skulle en realistisk polisroman vara rätt så tröttsam, så därför borde huvudpersonen inte vara innkopplad på fallet som polis.
Nej, detta tramset är jag trött på!