Detta är en andra och avslutande delen av Guralnicks mycket omfattande biografi om Elvis Presley. Den tar vid precis där "Last Train To Mimphis" slutade: efter Elvis avresa till Tyskland för att där fullgöra sin militärtjänstgöring.
Visst är det en fascinerande historia, och den är väl värd att berätta, men det känns som den går ganska mycket på tomgång faktiskt. (Men det kanske bara är naturligt, gjorde inte Elvis det under långa perioder också?) Guralnick väljer att fördjupa sig alltför mycket i Colonel Parkers affärer, de oändliga filmisnpelningarna, och senare "pengaindrivande" konsertturnéer. Det blir tråkigt, återupprepande, rundgång. Verkligt jobbigt att ta sig igenom.

Därför kan jag inte tycka att denna del är alls lika fascinerande som den första delen, men den har sina absoluta poänger. Inte minst det faktum att Guralnick inte skräder sina ord när det gäller Presleys intag av receptbelagda läkemedel och konsekvenserna av det gör det läsvärt. Författarenlyckas också med konststycket att inte raljera eller frossa i det (som tv4 skulle ha gjort). Detta ämne är ju annars ett område som man väl med fog kan klassa som tabu.

Trög, men läsvärd.

Betyg 4