Inte för att jag tycker att en författare måste skriva allt på näsan på mig, men att i början behöva bläddra fram och tillbaka gång på gång för att förstå vem som är "du", H., Victor och "jag", och deras inbördes relationer, är bara irriterande. Den fragmentariska och poetiska stilen, som dessutom hoppas fritt mellan tre tidsperioder, fungerar inte där i början.

Men har man väl förstått hur allt hänger ihop, blir boken mer läsbar. Både stilen och ämnet är ovanliga; ändå lyfter boken aldrig.

Vanligtvis tycker jag väldigt illa om när jag får innehållet av en bok avslöjat (s.k. spoiler) men i det här fallet kan ni med fördel läsa det som står i "Allmänt om handlingen" så att ni slipper förvirringen i början.

Betyg 3

Väldigt snabbläst bok. Kommer fort in i den och den tar inte många timmar att ta sig igenom. Dock lämnar den ganska lite efter sig, bara en gång kände för karaktärerna. Inget engagemang väcktes från min sida. Men jag tyckte om formatet.

Betyg 3

Jag hade hela tiden Drömfakulteten i bakhuvudet när jag läste Sara Stridsbergs debutroman Happy Sally (jag har den alltid i bakhuvudet, fladdrande framför hornhinnan) och med den fantastiska bok att jämföra med lyfter inte den här lika mycket.
Jag hade antagligen sett annorlunda på Happy Sally om jag hade läst den innan Drömfakulteten, jag kanske inte hade sett vissa saker nästan redan lite uttjatade och jag hade kanske inte saknat vissa andra saker. Sättet att skriva på skiljer sig dock inte avsevärt mycket, Saras språk är otroligt vackert, poetiskt och smärtsamt att läsa. Hon har gett mig nya karaktärer som är omgivna av sorg och misär och som kommer förfölja mig och jag tycker att Sara är otrolig på personbeskrivningar.
Det är utan tvekan är stark debutroman och alla de olika ”jagen” i boken kan först tyckas förvirrande men de gör mig bara mer intresserad och skärpt och något som aldrig har intresserat mig förut (simning) blir för några intensiva ögonblick en passion som jag delar med bokens karaktärer. Ändå känns den inte lika finslipad, lika färdig och lika självklar som Drömfakulteten och många upprepningar saknar den effekt som det känns att de är menade att ge. Jag tror att boken hade kunnat vara kortare men ändå behållit det intressanta, kärnan.
Ändå är den helt klart läsvärd, det är de två böckerna hon redan skrivit och jag vet att böckerna hon kommer skriva i framtiden också kommer vara läsvärda.

I en böljande, ryckig rytm sugs berättelsen likt ett tidvatten eller en ström bort från säker mark mot katastrofen. Kvar står vi, de övergivna. Men levande.

Betyg 4