Först blir jag konfuderad. Författarjaget ser en kvinna och blir kär i henne, inleder ett förhållande, flyttar in hos henne, låter sin kvinna genomgå en abort och känner att det är slut mellan dem inom loppet av två månader. Dessutom hinner han med två utlandsresor. Allt det där inom två månader!
Sedan förstår jag att jag har låtit mig luras av författarrösten, som är mogen och som talar med ett vackert språk, och jag har inte tänkt på att de som beskrivs bara är 20 och 22 år. Två väldigt unga och neurotiska människor, som letar sig fram genom livet, för vem kärleken lika snabbt börjar som att den tar slut.
Trots att resten av boken sedan handlar om en tragisk händelse och författerens försök att bearbeta den, blir boken aldrig gripande eller engagerande. Det finns en kyla där som håller mig på avstånd.