Toole försöker vara rolig. Det lyckas han inte med. Inte en gång jag så mycket som drog på smilbanden. Det är illa, för en bok som ger sig ut för att vara komisk.
Dock får jag tillstå att han har snickrat ihop en historia som håller. Men den är inte ett dugg intressant. De första sidorna sätter förutsättningarna: en beläst, vältalig, ful, tjock man som inte vet hur man beter sig hamnar i en massa tilltrasslade situationer. Och så fortsätter det sedan hela historien igenom utan överrsakningsmoment eller den minsta variation.
Den avskyvärt fördomsfulla skildringen av homosexuella är under all kritik, och gränsar till förföljelse. Om det ändå hade varit en åsikt begränsad till huvudpersonen Ignatius Reilly, hade det väl kunnat accepteras, men det blir tydligt att det är författarens egna syn på homosexualitet som skiner igenom.
Besviken.