För ett barn i rätt ålder(dvs lite äldre)är den här boken suverän.Den har inte mycket gemensamt med de gulliga tecknade muminserierna på Bolibompa,men är minst lika givande att läsa för en vuxen som för barnet,och det är för mig ett tecken på att det är en bra barnbok man har att göra med.
Jag minns själv hur kittlande isoleringen och ödsligheten på ön i havet kändes när man läste den som barn.Den har många plan på vilka man kan tolka den.Man kan förlora sig i detaljer som när Muminmamma försöker anlägga ett trädgårdsland för att kompensera för det fastland hon saknar,eller man kan fascineras av Janssons öga för de ibland knappt märkbara,men ändå ofta existerande skillnaderna i mäns och kvinnors tänkande.

Betyg 5

Jo, alla hennes böcker om Muminfamiljen är goa och Pappan och havet handlar egentligen om en familj i kris (skickligt, med tanke på att författarinnan levde hela sitt liv med en annan kvinna, förebild till Tooticki). Broderns Lasse Janssons serieböcker var oxå bra.
Men alla dessa nya Muminserier och filmer skapade av helt andra är en våldtäkt av samma kaliber som Disneys skändning av Nalle Puh!

Betyg 4

En av de sista böckerna i serien som man bör minst vara i övre tonåren för att förstå fullt ut. Djupa känslor och mycket under ytan.

Betyg 4

Pappan och havet är den åttonde boken om mumintrollen och i en annan riktning än de tidigare. Här ligger fokusen på karaktärernas tankar och psykologiska problem snarare än spännande händelser som i Kometen kommer eller Farlig midsommar.
Känns inte riktigt som en barnbok, men är inte sämre för det.

Betyg 3

Bästa Muminboken tillsammans med Sent i November.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Med Tove Janssons sparsamma språk där det mesta utspelar sig mellan raderna är detta en bok som passar främst för äldre barn och vuxna. Att läsa Tove Jansson är att göra en resa till fantasin och samtidigt alltid lära sig något om människor och om vem man är.

Betyg 4

Med "Pappan och havet" byter Tove Jansson publik. Tidigare berättelser där äventyret stått i centrum har nu bytts ut mot ett kammardrama där känslorna hos de fyra figurer som utgör Muminhusets kärnfamilj står i centrum. Genom att flytta ut till en ny och främmande miljö, måste var och en återupptäcka vem de egentligen är - och där det i sin tur endast är Lilla My som redan förstått. Hon agerar på samma retsamma sätt, utan att visa hänsyn till någon, som hon gjort i tidigare berättelser. För ett barn som vant sig vid de ständigt händelserika äventyr vilket präglat många av de tidigare böckerna i serien, kan "Pappan och havet" kännas seg och träig. Men för läsare som kommit lite högre upp i åren kan konfrontationerna mellan de olika medverkandes känslor kännas lika spännande och intressanta som alla de översvämningar, trollerier och eldsprutande berg, vilka präglat flera av Toves tidigare verk.

Betyg 4

Boken är mycket svår att förstå. Den har sina sårliga stunder medan jag tycker att den speglar sig mycket i Toves liv. Boken är mycket dramatisk men den är full av fantasi! Fantastisk bok!!

Betyg 3

En väldigt speciell bok - väldigt vuxen (sista kapitlet, det där Fyrvaktaren ska komma tillbaka - lösningen på det skulle jag inte gilla som liten). Väldigt bra miljö, och Tove Jansson lyckas få ut mycket av det trots att ön är relativt öde. Och förstås är det mycket humor.

Betyg 4

Tove Janssons berättelser om Mumintrollen tillhör de böcker som passar nästan alla åldrar och som man dessutom aldrig kan bli för gammal för. Här tänker Mumintrollets familj lämna det trygga och invanda hemma i Mumindalen för en helt ny och utmanande tillvaro på en ö långt ute i havet. Ingenting är som vanligt. Men det hindrar inte Lilla My för att hitta på bus.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Tove Janssons språk är vackert och poetiskt, vilket gör att många av de böcker hon skrev för barn även passar långt senare.

Betyg 4

Mumintrollets pappa ville bort från dalen. Han hade sett på kartan att det långt ute i havet finns en ö med en fyr. Fyren var säkert övergiven och i den tänkte han ta med sig sin familj. Han ville börja ett nytt liv. Men livet på den fjärran ön förändrade snart familjen. Mumintrollets pappa kunde hela dagarna igenom ägna sig åt att forska och försöka bli klok på varför havet beter sig som det gör, medan Mumintrollet själv började ge sig ut om natten för att dels träffa sjöhästar, dels försöka glädja Mårran. Mumintrollets mamma hade hemlängtan. Och när det lyckades dåligt med det nya trädgårdslandet började hon istället ägna sig åt att måla fyrens väggar med motiv från den dal de flyttat ifrån. Bara Lilla My var som vanligt. Hon hittade på bus och retades med alla. På ön bodde också en fiskare. Han uppträdde underligt. Bland annat ville han inte besöka fyren. Det var något han var rädd för. Mycket mer än så händer inte här. Resten av boken fylls av långa utlägg om personers känslor, sakers tillstånd och beskrivningar av miljöer. Just detta gör att boken känns seg att läsa. Frågan är den om Tove Jansson verkligen skrev det här för barn eller om hon här istället vände sig mer till alla de som läser hennes berättelser för alla dem som ännu inte lärt sig läsa. Jag tror nog nästan det.

Betyg 3

Mumintrollets pappa känner sig plötsligt överflödig. Det har varit en brand i närheten av hans tobaksland. Men hans son har redan släckt den. Han anser att det hade varit hans uppgift och att det är hans uppgift också att beskydda familjen. Enda lösningen på hans problem tycks vara miljöombyte. Långt ute till havs finns en ö med en fyr. Och Mumintrollets pappa anser att det är hans nya uppgift att ta hand om denna, samtidigt som han ska ta hand om familjen.

Men det nya livet blir inte riktigt som han hade tänkt sig. Fyren går inte att tända. Samtidigt har han svårt att förstå havet och dess olika sätt att bete sig. Och med det förstår jag lite grann vad den här boken går ut på. Nämligen den att en ny och främmande miljö kan skapa stora personlighetsförändringar: något som märks både på Mumintrollets mamma som hos Mumintrollet själv. Det är bara Lilla My som är som vanligt. Hennes sätt att retas och föra bus kan inget ändra på, hur stort och mäktigt det än är. Det kan lika gärna vara en bok om olika sätt att bli arg – och där det sätt som tillhör Lilla My i mina ögon känns mest naturligt – minst obehagligt.

För Mumintrollets mamma känns det som om hon plötsligt fått en passiv roll i hushållet. Och för att avreagera sig sågar hon ved där ingen ser henne. Hon har också en stark hemlängtan och målar därför bilder från det hus och den dal hon lämnat längs fyrens väggar. Mumintrollet går steget längre och lämnar fyren. På ön finner han en glänta där han kan vara ifred med sina tankar. Men där är fullt med pissmyror. Men Lilla My tar snart kål på dem med hjälp av lite bensin. Mumintrollet har också höga funderingar om vem Mårran är och varför hon är så kall och brukar därför varje natt gå ut med familjens stormlykta till stranden för att roa henne. Men det finns också en annan orsak till att han går ner till stranden – och det är för att möta sjöhästarna, som han plötsligt blivit förälskad i.

På ön finns också en fiskare. Han är inte ett dugg språksam av sig. Där har också bott en fyrvaktare – och det verkar nästan som om fiskaren och han är en och samma person. Ett bevis på detta är att han aldrig vill gå in i fyren. Det är precis som om han vore rädd för den. Ett annat bevis är att han efter att ha blivit räddad ur havet först vägrar sätta på sig fyrvaktarens kvarglömda kläder.

Det här är Tove Janssons längsta berättelse om Mumintrollen – och det känns som om hon fått med lite för mycket, med tanke på alla dessa döda partier som dyker upp då och då. Det är svårbegripliga partier om hur naturen plötsligt blir rädd för havet och flyr undan ön, vilket rent vetenskapligt skulle vara omöjligt. Även Mumintrollets pappas anteckningar om hur man kan förstå havet räknas dit.

Betyg 3