Boken är till det yttre skenbart händelselös.En ung tjej sitter i en cell,misstänkt för mord och berättar sin historia för en advokat som har ett förhållande med hennes mor.Han tror inte att Isbjörg vet om detta,men han har fel.
Isbjörg,enda barnet och nästan kvävd av sina dysfunktionella föräldrar,rullar upp en historia som är tragisk och grym,men samtidigt är hon en överlevare som överlevt till och med sina föräldrars känslomässiga misshandel.
Grímsdottirs böcker är alltid grymma och har en kall inramning.Karga landskap,människor som saknar,sörjer,mister.Det är svårt att inte bli berörd av hennes språk,hennes karaktärers öden och överlevnadsinstinkt trots att de blivit illa behandlade av dem som borde ha stått dem närmast.