En solig eftermiddag i koncentrationslägret Mellern (som efter närmare studier liknar lägret Buchenwald, både i uppbyggnad och i SS-personalen) ligger en fånge och vältrar sig i solen. Han har smugit ut, om han upptäcks betyder det en säker död. Men han tycker inte de spelar så stor roll längre, inget spelar någon roll längre. Han har lyckats överleva 11 år i lägret, och nu känns det som om allt hopp är över; han kommer nog att dö i detta läger. Men en dag så hörs befriarnas flygplan dåna över lägret, de allierade har kommit. Rykten går om att tyskarna tänker förstöra lägret och alla dess invånare på ett grymt men effektivt sätt: Bombning från luften. Nu frågar sig fångarna: är det värt att försöka sig på motstånd och då riskera att bli totalt slaktade eller ska man bara vänta ut stormen och se om amerikanerna lyckas nå fram till lägret i tid.
Livsgnistan är en av Remarques böcker som är relaterade till andra världskriget. Här får man följa fången som går under namnet 512 och hur han och de andra sakta kvalar sig igenom dag efter dag med mord, hårt arbete och allmänna trakaserier. Men man får även följa en av SS-vakterna och se hur en av dessa avskyvärda mördares hjärna fungerar. Han drömmer om storhet och hur fürhern kommer att hylla honom som en stor hjälte. Allt krossas när han väl förstår sina handlingar, men då är det redan för sent. Istället är det en av fångarna, nr 512 som blir hyllad, men som martyr. Har nog alrig gråtit så mycket åt en bok som den här!