På en avskalad och konstlös prosa berättar Pär Lagerkvist om den eviga ondskan symboliserad av bödeln ¿ fruktad i den mörka medeltiden, avgudad i jazzåldern. Hans roman utkom första gången 1933 och är en allmängiltig skildring av världens onda krafter, men också en stridsskrift med otvetydig och skoningslös syftning på sin egen samtid.
Utdrag ur boken:
''- Ja det är klart att bödeln måste ha en makt som ingen annan, så när som han står det onda. Och att bilan och allt sådant har makt i sig själv, det är visst. Därför törs ingen komma sin hand vid det och inte vid något som bödelsfolk har rört vid.
- Jo, det är sant.
- Där är krafter tillstädes som ingen mänska ens kan ana, det är säkert det. Och det onda släpper inte, om det bara fått tag engång.
- Det vet du inte, sade en mas som suttit och tegat hela tiden. Det onda är inte lätt att riktigt lära känna, och får man göra det kan det hända att man blir förundrad.''