''Georg Daniel Bratts Krönika'' står det i gotiska bokstäver på den svarta anteckingsbok i vilken den sjuttonårige Georg skriver ned sina reflektioner om tillvaron, konsten och döden.
Länge har han använt sin tid mest till att skolka, måla stora dramatiska tavlor och på avstånd dyrka en flicka som han skriver noggrant formulernade brev till. När han inte lyckas förmå henne att sitta modell eller ens diskutera filosofi med honom bildar han Anakronistiska Föreningen. Dess tre medlemmar ägnar sig åt allt från väl planerade provokationer på tunnelbanan till gräl om livsfrågor i skolans cafeteria. De iscensätter också ett absurt historiskt spel som får ett något oväntat slut.
Georgs brev och anteckningar är melodramatiska, egocentriska, småaktiga och storvulna om vartannat. Men under fraserna finns ett verkligt allvar och en skräck som han inte ens vågar tala med sina två vänner om.
Under ett känsloladdat halvår hinner Georgs fantasivärld få åtskilliga törnar, och att den inte havererar helt beror nog på den mänskliga självbevarelsedriften...
Utdrag ur boken:
5/12
Jag ämnar skrinlägga varje tanke på pjäsen. Vi hade idag sammanträde på cafeterian och jag visade dem vad jag skrivit. Martin kom med onyanserad kritik och Magdalena bara fnittrade. De vill ändra mitt drama så att det blir oigenkännligt! Martin påpekade att han vet mer om teater än jag. Jag inskärpte i honom att jag vet mer om U. Grandier och historia än han! Han hade för övrigt skrivit ett förslag till prolog, som var helt oacceptaelt. Han hade till och med stavat fel till ''cerebral''.
Jag har trott att vi tre någonstans var på ungefär samma våglängd. Det är plågsamt att inse att vi i psykologiskt avseende är rena främlingar för varandra. Magdalena hade dock inte fullt så mycket att invända som Martin; kanske kunde hon och jag uppföra ett slags skådespel tillsammans. Just nu tvår jag emellertid mina händer. Jag har mitt måleri att tänka på. Alla ytliga föreställningar och meningslösa spex har gjort att jag fjärmat mig från mitt undemedvetnas kreativa strömningar, vilket är beklagligt. Jag skall nu omdelbart ta itu med den apokalyptiske ryttaren.