Rädslans Geografi

"Thelma och Louise i Helsingfors."
Rädslans geografi är en blandning av psykologisk thriller och utvecklingsroman. En grupp kvinnor deltar i seminariet "Rädslans geografi och destruktionsfeminism". Under alltmer våldsamma möten genomför kvinnorna attacker mot mansgrisar i Helsingforsnatten.

Rädslans geografi väckte enormt uppseeende när den kom ut i Finland. Huvudpersonen, tandläkare och mor till två små tvillingpojkar, skriver tillsammans med sex andra utvalda kvinnor in sig vid Midnattsinstitutets seminarium. De är unga, välutbildade och vill inte längre vara offer. De tänker utkräva hämnd. Först med hjälp av skarpvässade strumpstickor, virknålar och nagelfilar..

Kulmen i gruppens aktioner inträffar på en semesterkoloni från seklets början på en liten holme alldeles utanför Helsingfors. Dit bjuds sju män in som var och en av kvinnorna i gruppen har en relation till.

Midnattsseminariets aktioner varvas med tillbakablickar på huvudpersonens traumatiska uppväxt. Samtidigt med den dramatiska handlingen i nutid är det en stark utvecklingsroman som också skildrar det finska samhällets utveckling från efterkrigstidens 50-tal till 90-talets EU-inträde.

En recension från SVD : http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_9740556.asp

Utdrag ur boken:
" Har en kvinna som utsätts för psykiskt eller fysiskt sexuellt övervåld - allt från en klapp i baken och karlar som klistrar sig fast vid en i rusningstrafikens överfyllda bussar - alltid börjat utveckla ett slags komplicerad men ren och skär fasa som skulle kunna beskrivas just med begreppet Abjektion.

En abjektionsupplevelse innebär tudelningen mellan kropp och själ blir ifrågasatt, kroppen är inte längre ett objekt som styrs av sinne eller medvetande. Abjektet snärjer subjektet, utplånar det i den meningen att det inte finns något subjekt om det inte finns ett objekt utifrån vilket subjektet kan defineras. Det välbekanta förvandlas till någonting främmande och obehagligt. Det Abjekta är någonting skrämmande, vämjeligt, bortstött, motbjudande, främmande, någonting som stör ordningen. I sin extremaste form är abjektionsupplevelsen enligt Kristeva känslan av ett iskallt svart hot, av döden som smyger sig på mitt i livet för att utkräva sitt.

Det var uttryckligen detta Maaru Tang ( som på Institutet för Kvinnoforskning höll seminarier om Abjektionsfenomenet) hade i tankarna när hon upphöll sig vid Simone Weils idé om likheten mellan det lägsta och det högsta. Om hur slaveriet är en bild av lydnaden inför Gud, förödmjukelsen en bild av ödmjukheten, nödvändigheten av fysisk handling en bild av nådens oavvisliga kraft - och helgonens bekymmerselöshet inför morgondagen avspeglar brottslingens sätt att leva för stunden.

Ur Abjektionen föds Attacken. Det gäller att närma sig det låga som om det var en bild, sade Maaru. Det som är lågt hos oss kvinnor måste sänkas ytterligare för att det som i själva verket är högt skall kunna lyftas ännu högre. Allting hos oss är nämligen upp och nedvänt. Vi föds på det viset. Återställandet av ordningen, när vi uppfostras till kvinnor, beskärs på snällhet, är att förstöra det som är vår sanna natur."

Medelbetyg: 3,5 (2 röster)