Det sägs att "Doktor Romand" av Emmanuel Carrère skall vara en läsupplevelse, jag har inte läst den, men av samme författare har jag genomlidit tilräckligt mycket, för att inte skämmas när jag tycker han borde betala mig skadestånd för det obehag av känslosmärta jag fick utstå då jag genomled "Mustaschen". En fantasilös tristess, en seg, känslokall och dysfunktionell vuxenrelation utan värme och kärlek, inget hopp och framför allt ingen humor.
Utan att avslöja slutet, om det överhuvud taget existerar ngt. Så produceras det tillräckligt med oförklarligt snaskeri och trams i andra medier som TV och tidningar.
Varma rekommendationer till alla er kvasiintellektuella som vill briljera med oförstålig skit:
Utan att på ngt sätt vara narcissist eller författare, så skulle jag ha haft en större läsupplevelse och blivit mer överraskad om jag skrivit ner mina egna tankar om vilken vardagshändelse som helst och sedan läst det om och om igen.
Betyget blir.... så låga betyg finns inte