Lord Nevermore är en lång och rätt komplicerad bok, som med fördel läses långsamt. Den skulle kanske funka om jag var arbetslös, långtidssjukskriven eller på en tråkig semester, och kunde ägna massvis med timmar varje dag åt boken. Men jag jobbar, kommer hem trött och hinner kanske med en timmes läsning på vardagen. Och då tappar jag både den röda tråden och många av de mindre trådar som binder ihop någon fragment jag redan har läst (men inte kommer ihåg tillräckligt bra) med en ny fragment. Så jag lyckas aldrig riktigt bli gripen av boken, och till slut läser jag bara för att jag ändå vill läsa ut den.
Tyvärr!