”En berättelse om kärlek och mörker” är författaren Amos Oz självbiografiska roman om sin uppväxt i Israel, om förintelsens mörker och det starka behov av självrannsakan som genomsyrat den äldre judiska generationen sedan krigsslutet. Även om romanen skildrar Amos barndom, från hans födelse 1939 så väver den också in hela staten Israels konfliktfyllda historia och skildrar de olika elementen i den judiska rörelsen. Författaren försöker delvis berätta historia om nationell resning, men också ge förklaringar till sina föräldrars öden och sina egna upplevelser av de traumatiska händelserna under sin tonårstid.
När Amos var tolv år tog modern livet av sig, hos sin syster i Jerusalem. Hon hade då varit sjuk en lång tid, men händelsen kom ändå oväntat. Två år senare flyttade författaren till en kibbutz, där han blev kvar i nära trettio år. Denna bok är en historia om skuld och kompensationsbehov gentemot världens ambivalenta inställning mot judendom, på samma gång som det är en berättelse om hur en författare blir till och formar sitt skrivande för att förstå sig själv.
Att recensera denna bok är bland det svåraste jag har gjort. Stilmässigt liknar den ingen annan bok jag läst. Den är en blandning av en biografi, historieskrivande, fiktion och kontrastrik prosa. Berättelsen är skildrad med målande och starka ord, men de blir aldrig orealistiska i sammanhanget. Jag har hittills aldrig stött på en författare som nyttjar sitt språk så väl. Och då är ändå denna bok översatt i två omgångar, först från hebreiska till engelska, därefter från engelska till svenska.
Amos Oz har flera gånger blivit omnämnd i nobelprissammanhang och jag hoppas att han får priset för hans sätt att skriva är trots att det verkar så enkelt och okomplicerat, innehållande ett mer utvecklat språk än de flesta andra författare. Jag kan egentligen bara jämföra hans stil med klassiska författare som Dostojevskij, Bulgakov och möjligtvis Pär Lagerkvist. Han blandar liksom dessa författare svårmod och mörker med självironi, sarkasm och komisk tragedi. Objektiviteten och självdistansen är mycket påtaglig och därför upplever jag inte att han leder läsaren mot en särskild politisk uppfattning.
Självbiografier brukar annars vara den minst objektiva litteraturformen. Författaren beskriver sin historia utifrån hur han vill att läsaren skall uppfatta honom. Men den problematiken finns inte i ”En historia om kärlek och mörker”. Författaren skriver med stor självdistans och historien känns sund och stilen opretantiös. Denna biografi är alltså ett undantag från de flesta självbiografier som går i högmodets tecken. Vidare finns fotnoter till många politiska uttalanden, så att läsaren själv kan verifiera Amos Oz historia, ifall man betvivlar den. Detta uppskattar jag, inte minst för att dessa fotnoter ger tips om andra författare som behandlar Israels konfliktfyllda historia.
För vad vet vi européer egentligen om staten Israel. Våra media har som vana att beskriva judarnas historia som en lång förföljelse historia med slut efter andra världskriget och Förintelsen. Efter förintelsen förändrades hela världens syn på judarna. De blev offer istället för en folkröta. Snabbt lät man judarna utvandra till Israel och såg med välvilja på när Israel blev en egen stat. De palestinier som varit bosatta i Israel generationer tillbaka blundade man inför. Någon gång många år senare har judarna i Israel förvandlats från offer till förövare som slår ner på palestiniernas icke ont anande bosatta. Åter har det blivit rumsrent att tycka illa om judarna, men denna gång inte av rasistiska skäl, utan av moraliska. Eller så målas istället muslimerna ut som rovdjuret och djävulens redskap. De kapar plan och dödar tusentals oskyldiga i U.S.A. . Eller så utbildar de kvinnor och barn till självmordsbombare och hindrar alla fredsprocesser. Allting skildras svart eller vitt, utan några gråzoner och undantag. ”En berättelse om kärlek och mörker” är en berättelse om gråzonerna. Den är en berättelse om ett folk som ständigt tvingas överkompensera. Som ett mobbat barn som slutligen slår tillbaka och därefter aldrig kan sluta slå, utan att riskera att bli mobbat igen.
Denna bok släpper inte taget, den biter sig fast och tvingar läsaren att omvärdera hela sin syn på offer och förövare, på fred och krig och sanning och lögn. Den är en självrannsakande bikt och bön om en lyssnare. Den kommer aldrig med pekpinnar, utan försöker istället ge läsaren möjligheten att själv skapa en uppfattning om staten Israels historia. Slutligen är det, den första bok Amos Oz skrivit om sin mammas självmord.
Jag vill påstå att ”En historia om kärlek och mörker” är en av de viktigaste läsupplevelser jag någonsin erfarit. Därför får den en stark femma.