Sommaren 1890. Yngsjömörderskan ska avrättas. Fängelseprästen redogör för sina våndor i journalen.
Med utgångspunkt i dessa journalanteckningar tänkte sig Göran Bergstrand en pedagogisk framställning om själavård. I stället har det blivit en djupt personlig bok, där han också skriver om sig själv som själasörjare och om trosfrågor. Mötet med hans historiska kollega har resulterat i en inkännande vägledning för varje annan själasörjare, psykoterapeut och hjälpare.
Yngsjömörderskan betraktades inte som en vanlig person, hon nämndes inte vid namn. Hennes själasörjare i fängelset däremot, den endast 28-årige fängelseprästen Malte Hasselqvist, började med att kalla henne Anna Månsdotter, sedan Mor Anna. Men han misslyckades med sitt uppdrag: att få henne att bekänna sig skyldig, försonas i Kristus och ta nattvarden. I stället satt hon tyst, nickade ibland åt hans frågor. Han blev knäckt av detta. Hans tro urholkades, han blev alltmer instängd i sig själv och betraktades som en löjlig figur av omgivningen och av prästerskapet.