Viktor Rydberg är sannerligen en klassisk svensk författare. De flesta känner honom som författare till den utsökta dikten "Tomten" men också till den romantiska "Singoalla".

Tomten är en innerligt vacker dikt som vörnar om det svenska släktet och naturromantiken. Som liten bad jag aldrig "Gud som haver", istället bad jag till gårdstomten, som jag trodde fullt och fast till jag var...eller snarare fortfarande tror på. Denna fantastiska dikt har jag kunnat utantill sedan jag var åtta år gammal och kan deklamera den både på svenska och teckenspråk. Just för att den spelat så stor roll i mitt liv måste jag också ge den ett högt betyg. Den har otroligt vackra formuleringar, trovärdiga skildringar av den gamla svenska gården och en högtidlig känsla som gränsar till religiositet. Femma blir betyget.

Tomten

Midvinternattens köld är hård.
Stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma
Månen vandra sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken

Står där så grå emot ladugårds dörr,
grå emot den vita driva
Tittar som många vintrar förr
uppemot månens skiva
Tittar mot skogen där gran och fur,
drar kring gårdens dunkla mur
Grubblar fast det ej lär båta.
Över en underlig gåta

För sin hand genom skägg och hår,
skakar på huvud och hätta
Nej den gåtan var allt för svår
Nej jag gissar ej detta.
Slår han som plägar inom kort
Slika spörjande tankar bort
Går att ordna och pyssla
Går att sköta sin syssla

Går till visthus och redskapsbod
känner på alla låsen
Korna drömma i månens ljus
sommardrömmen vid båsen

Glömsk av sele pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm
krubban han lutar över,
fylls av doftande klöver

Går till stängsel för lamm och får
ser hur de sova där inne
Går till hönsen där tuppen står
Stolt på sin högsta pinne

Karo i hundbots halm mår gott
vaknar och viftar svansen smått.
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner

Tomten smyger sig till sist att se
Husbondfolket det kära,
länge och väl har han märkt
att de hålla hans flit i ära

Barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små
ingen må det förtrycka
det är hans största lycka

Så har han sett dem far och son
ren intill många leder
slumra som barn,
men varifrån komma de hit
väl neder
Släkte åldra släkte snart
blomstrandes åldrades gick
men vart
Gåtan som icke låter gissa sig,
kom så åter

Tomten vandrar till ladans loft
där har han bo och näste
högt på skullen vid höets doft
nära vid svalans näste
Nu är väl svalans boning tom
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka
följd av sin näpna maka

Då har hon månget att kvittra om
månget ett färde minne
Likväl om gåtan
som rör sig i tomtens sinne
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubben skägg
Strimman på skägget blänker
Tomten grubblar och tänker

Tyst är skogen och nejden all
livet där ute är fruset
Långt från fjärran vid forsens fall
hörs ett sakta bruset
Tomten lyssnar och halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström
undrar varthän den skall fara
undrar vart källan må vara

Midvinternattens köld är hård
stjärnorna gnistra och glimma
alla sova i enslig gård
djupt intill morgontimma
Månen sänker sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken

Betyg 5

Boring. finns det något jag inte orkar med i litteratur så är det national/naturromantik. denna dikt förtjänar inte en femma utan snarare som något att ha på toaletten, och inte som läsning......

Betyg 1

Lille Hank blir upprörd över romantik. Usch ja, Fy Snusk för romantik, så förljuget!
MEN, utan romantiken vore mycket dött; t.ex. kärleken.
Och hur många älskade Roslagen innan Taube och de andra besjöng de vackra öarna! Och Prärien! Och Orienten! Och det exotiska Sverige och det exotiska Egypten (Japan, Kina, Nyhavn etc.).

Tomten är ett väsen som inte har något att göra med vare sig Jul eller Santa Claus. Utan han var ett väsen som fanns på bondens tomt (därav tomte) året om. Han fanns långt innan kyrkorna byggdes och redan Heliga Birgitta (1300-talet), klagar över att folket ännu tror på den hedniske tomten!
Den evige gårdstomten som Rydberg beskriver så vackert i sin dikt är i sin vishet besläktad med gestalter inom såväl den kinesiska som arabiska traditionen med visa gestalter.

Midvinternattens köld är hård och några lär aldrig förstå
att lille tomten på gårdens tun, bär inom sig vishet också.

Betyg 5

julaftonspoesi

Betyg 5

man skall icke fördöma gammal folktro. att berättelserna om tomten är gamla det tror jag på. tomten är ett väsen som man i hög grad skall hava respekt fö, eftersom tomten arbetar bättre än någon människa kan göra. denna berättelse skildrar perfekt tomtens göromål på gården. förakta aldrig berättelser från förr om man ej varit med när det inträffade!

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag gillar den här dikten. Kanske är igenkännandets glädje - "midvinternattens köld är hård" har jag hört oändligt många gånger, men det var först i julas jag läste hela dikten. Den var djupare än jag trodde. Den handlar ju om klassiska existentiella frågor - var kommer vi ifrån, vart tar vi vägen när vi dör. Hög mysfaktor!

Betyg 4

Lite fel tid på året att betygsätta denna. Brukar läsa den varje jul och tröttnar aldrig.

Betyg 4

Har alltid upplevt dessa klassiska verser som en samling meningslöst och känslofattigt dravel. Kanske just för att jag själv i min ungdom skrev en hel del poesi och att jag dessutom vågade uttrycka dessa innersta känslor för en större publik. Jag kan därför hålla med recensenten Hank om att detta är något som passar bäst som dasspapper. Ja, Hank kan vid det här laget även få använda mina alster på samma sätt och där jag önskar för min del att de få som ägt en kopia på någon av dem inte valt att sprida dem vidare, då mina känslor är helt annorlunda för de människor jag skrev för än de var då.

Betyg 1

Härlig klassiker

Klassisk juldikt och något man gärna läser år efter år. Läsaren förs 100 år tillbaka i tiden.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Den här berättelsen/dikten av Viktor Rydberg ger en speciell känsla för det gamla bondesamhället och tron på tomten som hjälper till. Jag tycker att den mycket väl illustrerar detta. Det hör till att få läsa eller lyssna på denna fina dikt i jultiden. Mycket bra.

Betyg 5