Den politiska thrillern är en genre som lockar allt fler författare. Nu är det Kajsa Ingemarssons tur, och förebilderna är hur tydliga som helst - Guillous Hamiltonböcker och Hanne-Vibeke Holsts "Kronprinsessan" och böckerna om Therese. En ung, handlingskraftig kvinnlig minister som tillsammans med en tjänsteman och hans fru dras in i ett storpolitiskt spel om konflikten i Tjetjenien. Men, men.... Kajsa tar sig vatten över huvudet! Själva basen i intrigen är helt okej, en ohelig allians mellan underrättelsetjänster som utnyttjar naiva politiker. Handlingen däremot, hur detta går till, ligger på samma nivå som en uppsats i högstadiet. Ministrar och UD-tjänstemän uppträder inte på detta vis och något så naivt och korkat som beteendet hos UD-killens hustru går knappt att uppbringa i samtida litteratur. Mycket låg trovärdighet och det var bitvis så pinsamt att jag stönade högt under läsningen. Ministrar och journalister är lätta att identifiera i verkligheten för dem som gillar sådant, men interiörerna från Rosenbad känns inte alls överraskande eller nyskapande.
Men jag gillar ju Kajsa och hennes enkla sätt att berätta så jag måste vara lite positiv. Hon är bra på relationer och när hon struntar i spänningsdelen och håller sig till förhållandet mellan människor så är det ganska bra. Skomakare, bli vid din läst!!! Hon gräver inte ner sig i detaljer utan rullar på, även om det är väl många lösa trådar som aldrig knyts ihop. Jag gillar också att hon undviker cliffhangers och betonar karaktärerna framför action, hon är väldigt oamerikansk trots temat.
Men sammantaget har jag känslan att om en debutant kommit med manuskriptet till ett förlag hade det blivit kalla handen. Kajsa har kommit med fyra böcker på lika många år, kanske skulle hon ta lite mer tid på sig innan nästa alster... Hon kan bättre än så här.
Dock är det en given storsäljare - igen, platsen på pocketböckernas topp10 är bokad. Men Kajsa, du har tjänat så mycket pengar nu, gör mig inte besviken igen utan skriv något som "Inte enklare än så" nästa gång..;)