Huvudpersonen Ian är döende i cancer och för att mildra smärtorna tar han morfin. Drogen gör dessutom honom lyckligare. Han ökar dosen successivt tills han en dag inser att han faktiskt är missbrukare.

Fast det stör honom inte så mycket för han lever nämligen som om varje dag vore den sista. Tillsammans med flickvännen Isabel och deras gemensamma vänner festar han dygnet runt, året om. Det är sprit, droger, sex, resor och exklusiva kläder som gäller.

Ian och hans kompisar har långa djupa diskusioner om livet i allmännhet. Det mesta är de kritiska till men det är roligt att följa dialogen romanen igenom.

Jag blir lite förbryllad över hela historien. Den håller mig fast, men jag vet ändå inte om jag tycker om den. Den känns för osympatisk men är ändå en samtidsroman som roar mig.

Betyg 4

Jag har svårt att bestäma mig om vad jag tycker Tomas Jacobssons Morfin, lite besviken är jag för jag hade lite högre förväntningar på den. Den är inte dålig ibland är den t om bra men stundvist är den även seg. Men det är en bra samhällsskildring om ett svenskt yuppieliv som jag annars inte vet särskilt mycket om

Betyg 3