Det kommer ett brev från en plats kallad Mervas. Den som får brevet är Marta, en kvinna som länge levt ensam och isolerad. De korta raderna är skrivna av Kosti, hennes ungdoms älskade, som hon inte haft kontakt med på tjugo år. Meddelandet är som ett rop tvärs genom åren, en stark vind som skakar om henne och väcker en outhärdlig sorg över allt som gått förlorat. Marta har gömt sig för sitt liv, men brevet från Kosti får henne att ge sig ut på en resa som går genom barndom, moderskap och kärlek, och som slutligen för henne till Mervas.
Utdrag ur boken:
"Det var den där känslan jag hade, att tiden rann ifrån mig, att den blödde sig ut ur mig som ur ett sår. I rummen där jag måste hålla mig, där jag hölls instängd för att mitt liv smitts samman med pojkens, i ordningen där hans stumhet blev min stumhet och hans orörlighet min orörlighet, där blödde sig tiden ur mig, där stelnade allt och bara stod; en avgjutning av liv. Det var som att leva ofödd."