Norrtullsligan är en varm och humoristisk liten kortroman i jag-form(berättaren är Peg,eller Elizabeth som hon egentligen heter)om kvinnor i yrkesliv i början av förra seklet.Peg och hennes tre väninnor Baby,Emmy och Eva delar på två rum i en lägenhet de hyr av en gammal dam och hennes son.
Peg har även ansvar för sin lillebror Putte som är inhyrd hos en annan hyresvärdinna i stan.Baby är yngst och rätt så naiv.Kvällar och annan fritid ägnar de ofta till att disktutera sin situation som yrkeskvinnor i en mansdominerad värld och till humoristiska betraktelser av sin omvärld.
En rolig och samtidigt lärorik resa tillbaka i tiden,som faktiskt känns modern i sin ton och tilltal.Och nu finns boken dessutom i nytryck.

Betyg 4

Stockholm i början av förra seklet. 25-åriga Elisabeth, kallad Pegg, har fått tjänst som kontorist hos en häradshövding. Inget hon trivs med men hon måste försörja sig och har också ansvar för sin 13-årige bror Putte då deras föräldrar är döda. Hon och tre andra flickor delar en tvåa på Norrtullsgatan. De är lågavlönade, utan anställningstrygghet och minsta klagomål eller misstag kan leda till avsked. Som ensamma kvinnor måste de ständigt värja sig mot oönskade närmanden från män. De lever ur hand i mun men hjälper varann med allt. Men i samband med ett försök till strejk för bättre villkor börjar medlemmarna i ligan dra åt olika håll. Pegg har egna problem av mer känslomässig art och tvingas till slut att ta ett drastiskt steg...

Norrtullsligan väckte en del uppmärksamhet när den kom ut 1908 men har sedan gått under radarn Nu håller den dock på att få upprättelse som Elin Wägners kanske mest betydelsefulla verk. Orsaken till den försenade klassikerstatusen tror jag är den lättsamma stilen och det tunna formatet, 122 sidor. Den är lättläst, lite rapsodisk (vilket jag gillar) och Wägner slösar inte tid på onödiga utläggningar om ditten och datten utan trampar på i handlingen. Som arbetarskildring är den annorlunda, behandlar unga kvinnor i storstad, är tydlig utan eländesporr och politiska slagord och Pegg har dessutom en välbärgad släkt. Allt detta bryter mot den traditionella arbetarlitteraturens mall och gör att den hamnat i skuggan av de manliga proletärernas verk.

Boken och dess karaktärer känns moderna trots över hundra år på nacken. Även Wägners sätt att använda ironi för att kritisera samhällsförhållanden är något vi känner igen. Det var väldigt viktigt för unga kvinnor att "bli gifta", den kanske enda möjligheten till självförverkligande och trygghet. Men det var en riskabel väg, är mannen ärlig med löftet om giftermål eller vill han bara en sak? Och den försåtliga tryggheten kan också stavas underkastelse. Den kritiska Wägner använder vad jag tror är ett dåtida talesätt när hon beskriver en uppsluppen kväll i lägenheten, "alla var glada fast ingen var gift". Motsatsen är den bonad som gruppens luttrade ungmö virkar som lysningspresent till varje kvinna som ska gifta sig. Den har texten "Lär att lida utan att klaga", precis vad den blivande bruden INTE vill höra...

Norrtullsligan är en fantastisk bok och om vi någonsin får fram en litterär kanon har den en given plats! Bara läs! Dessutom passar den bra i bokcirklar, det står mycket mellan raderna.

Betyg 5