Detta är tyvärr den segaste av Gaimans böcker, som ju annars hör till bland det bästa och roligaste man kan läsa idag.
Den mest uppenbara skillnaden är nog tjockleken. Den är mer än dubbelt så tjock som hans tidigare böcker utan att storyn egentligen innehåller mer. Det hade säkert blivit en förstklassig bok om han hållit den till ca 250 sidor. Han har tyvärr fastnad i orbehandlarsyndromet, dvs mer av allt som utfyllnad utan att det tillför något.
Synd, eftersom själva grundidén i boken hade kunnat bli något bra, särskilt i Gaimans händer.
Slutomdömet blir därför, i jämförelse med hans tidigare böcker, ett för tjockt hastverk, tyvärr.