Det här en bok om tre barns uppväxt på internatskola, de är klonuppfödda och har de vuxna där som förbilder, inga föräldrar. Handlingen kretsar kring hur kärlek växer fram mellan barnen trots svek och missuppfattningar, även framtidsfunderingar och frågor om vad syftet är med skolarbetet. När huvudpersonerna kommit upp i tonåren kretsar frågorna mycket om hur originalen lever och huruvida man kan skjuta upp själva organskörden. Det här är en väldigt fin beskrivning av tre pseudomänniskors liv, bitvis spännande som en Fem-bok för äldre. Jag blev väldigt frustrerad över hur socialiseringen vinner över överlevnadsinstinkten, när ska de komma på att de kan slå sig fria? En bok som öppnar upp för frågor om vad som egentligen är meningsfullt i våra liv och varför vi förspiller så mycket av den korta tid vi har att leva.

Sändes som radioföljetong i Sveriges Radio P1 våren 2007, läs mer här.

Betyg 4

bra och intressant, men inte underbar

Betyg 4

Boken finns som pocket på svenska. Boken kan naturligtvis läsas på många sätt. Jag läste den strax efter min mors död. För mig blev det en allegori och sorgesång om våra livsvillkor. Allt ska förgås. Ett knappt och enkelt språk. En mycket naiv kvinna är här vårt språkrör. Ett mästerverk.

Betyg 5

JAg tycket att boken vart trög för mig och att personerna i böckerna inte fick liv.

Betyg 2

Bra tema och jag tyckte om boken under tiden jag läste den, tyvärr fastnade den inte "i mig" så mycket som jag hade hoppats på.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

En väldigt bra och fascinerande bok om människor som växer upp under väldigt speciella livsvillkor.

Betyg 5

Ishiguro skriver på ett hjärtsnörpande och intensivt sätt, som gör att man vill läsa vidare men samtidigt ibland måste lägga ifrån sig boken för att hämta andan. Det är fantasifullt och målande men samtidigt suggestivt. Sakta men säkert släpper han den ena ledtråden efter den andra under berättelsens gång, så att den bistra, sorgliga verkligheten karaktärerna måste handskas med så småningom framträder i all sin vemodiga klarhet.

Betyg 5

Kathy, Tommy och Ruth är klasskamrater på den till synes idylliska internatskolan Hailsham. Här finns barn från förskoleålder till gymnasienivå. Men inga barn åker hem på loven och de får aldrig besök eller lämnar skolan. Ändå finns det inga stängsel eller murar. Från tidig ålder får barnen veta att de är utvalda för en speciell uppgift. Det framgår inte var de kommer från, är de barnhemsbarn, födda av surrogatmödrar eller utvecklade kloner i konstgjorda livmödrar i ett laboratorium? De behandlas väl och är som barn och ungdomar mest, leker, bråkar, mobbar, blir ovänner och sams igen. De får utbildning och av någon anledning är det viktigt att de tecknar och målar. Men vem är den mystiska madame som regelbundet hämtar deras alster och varför verkar hon och andra besökare rädda för dem...?

Ishiguro har skrivit en dystopi som utspelas i vår tid men i en parallell verklighet. Den 31-åriga Kathy är den som berättar om sin uppväxt på skolan och vad som hände efter att de lämnade den. Vännerna försvann åt varsitt håll men så småningom får hon veta att Ruth inte har långt kvar. Kathy blir hennes vårdare sista tiden och så småningom även Tommys. När de går bort kallas det att "fullbordas" och stoiskt finner de sig i sin uppgift och sitt öde. Att revoltera eller klaga över sina liv och vad de utsätts för ligger inte för dem. Så var det även på skolan, om någon ifrågasatte något protesterade de andra.

En fantastisk och fruktansvärd bok, men utan våld och obehagliga detaljer. Berättelsen förs framåt i ett långsamt tempo, först säger de vad de ska göra, sedan sker det och sedan berättas om vad som hänt. En taktik som fungerar förvånansvärt bra. Men hela tiden finns en krypande och ödesdiger stämning och läsaren förstår snabbt hur det hänger ihop och vad som kommer att ske med personerna. Mellan raderna spränger något outsägligt hemskt, men berättelsen rör sig mestadels runt det, vilket verkligen gör att man som läsare sugs in och berörs. Man vill tro att något sådant inte kan ske i vår värld och i vår tid och jag misstänker att när den skrevs för snart 20 år sedan sågs den som helt osannolik. Men efter det som hänt de senaste åren är det lätt att undra. Putin skulle säkert inte tveka, bara tekniken funnits...

Betyg 4