Robin Hobb är en av de absolut bästa fantasyförfattarna, och berättelserna om Fjärrskådarna tillhör det bästa jag någonsin läst. Jag har läst serien på både svenska och engelska, och jag föredrar helt klart engelska, mycket för att översättningen av namnen blir allt annat än bra i många fall.
Vi får följa den oäkta sonen till Fjärrskådarnas regent, och följa hans utbildning som lönnmördare och spion. Intressant är att i denna sagovärld finns en ovanlig sorts magi, som handlar mer om kommunikation, både mellan människor och mellan människa och djur. Berättelsen handlar mycket om utanförskap och fördomar, om en ung mans kamp för att bli accepterad, och att acceptera sig själv.
Det här är absolut ingen barnbok, utan mer en roman för vuxna, med psykologiska djup, rikt beskrivet känsloliv och personbeskrivningar som är ytterst ovanliga för fantasygenren.
Oerhört bra historia, fantastiska miljöer, enormt välgjorda personbeskrivningar. Den här historien trollbinder mig från första sidan, och jag kunde inte släppa boken och de efterföljande delarna plöjde jag mig igenom lika snabbt och girigt. Har läst hela serien fler gånger, och den bara växer.