Äventyr, vingslag

Marianne Ahrne skriver om sina äventyr runt om i världen; flottåkning på Mississippifloden, äventyr i New Orleans, Voodoo på Haiti, kamelracing och elefantridning i Indien mm. Hon söker efter ett sammanhang, mänsklighetens grund, källan till livet och varat som föregår alla skillnader. Den inre resan är viktigare än den yttre men de går hand i hand.

Ahrne betraktas som manlig och utmanande men samtidigt bejakar hon sin feminitet och tar avstånd från feminismens fundamentalistiska likhetstro. Hon har utsatt sig för många risker och råkat illa ut ett antal gånger. Men hennes tro på människan finns kvar.

Hon har blivit våldtagen men inser att det är en minoritet män som beter sig på det sättet. Hon hatar inte män och hon tar avstånd från kvinnor som hatar män efter en våldtäkt. Det är den som begår brottet som har ansvar och skuld, ingen annan. Marianne Ahrne är verkligen en förebild för människan.

Ett problem med Ahrnes resebeskrivningar är att hon tenderar att romantisera primitiva kulturer och moralisera över västvärldens fel och brister. Hon utgår från att det är västvärldens kolonialisering som är grunden till dagens problem i U-länder när det i själva verket är de inhemska ledarna och de korrupta systemen som är de stora problemen. I-länderna har ett ansvar att införa frihandel, men därefter är västerlandet fri från skuld (även då I-länderna tidigare har haft en skuld i U-ländernas öden.).

Betyg 2