Cementträdgården är en obehaglig liten bok á la Flugornas herre. Fyra syskon beslutar sig för att inte säga till någon om att de blivit föräldralösa, för att inte riskera att bli omhändertagna på olika håll. Och det det som tidigare varit något av en normal barntillvaro när deras föräldrar varit vid liv, övergår snabbt till ett hierarkiskt och anarkistiskt levnadssätt.
Att barnen gjuter in modern i cement blir som en symbolisk handling för en anstiftan till en hemlighet. Men ju fler som blir en del av ens liv, i det här fallet Derek och till viss del även Toms kompis, desto svårare blir det för hemligheten att bevaras innan den symboliskt nog krackelerar och spricker upp. Att det också är cement som blir så centralt i denna bok, återspeglas på cementets egenskaper, att dels vara kallt (och visar på syskonens kyliga förmåga att hantera en sådan situation), men även kunna hålla in värme (och visar på hur syskonen genom sin kärlek till varandra klarar av att leva).
Man kan fråga sig hur oskyldiga är egentligen barn? Jag skulle tro att barn är bland de mest omoraliska varelserna på jorden, eftersom de inte kan skilja på rätt och fel. Det gör de till en slags övermäktig varelse, då de inte utvecklat förmågan att kunna känna ånger, skuld , o.s.v. Men allteftersom de växer upp i en social lär de sig att behärska sina drifter, lär sig att begränsa sig, lär sig vad som är rätt och vad som är fel. Men en slags instinkt hos barnet är att komma bort från detta, för att kunna göra vad de vill. Det är precis det som sker i lite mer barnvänliga exempel som Peter Pan, till mer skräckfyllda scenarion som Flugornas herre och denna bok.
Redan från början var syskonen i Cementträdgården en aning predisponerade att utveckla ett incestliknande syskonförhållande, p.g.a. sina föräldrars, liksom deras egna, isolation från andra människor, samt deras lokalisation på huset som befinner sig på vad som känns som en avlägset från civilisationen. Och när föräldrarna dör och det inte finns en välutvecklad varelse som kan visa de vägen och likaså när skolan är slut för sommaren blir de mer eller mindre ensamma på en öde ö där de kan härja fritt. Det visar hur viktig den sociala aspekten är för barn, åtminstone i den bemärkelsen man vill att de ska utvecklas till användbara människor ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Drifter är något som är ett centralt tema, inte bara i den här boken, utan i alla människors liv. Vi har drifter till att göra vissa saker, men vi lär oss att kontrollera de allteftersom vi lär oss vad som är rätt och fel. Men samtidigt kan jag tycka att dessa drifter, t.ex. Toms vilja till att klä ut sig till flicka, är viktiga ur identitetssynpunkt. De drifter som accepteras i dagens samhälle kan kännas mycket normativa, vilket i framtiden kan ge utlopp hos personer som inte kunnat tillfredsställa sina egna drifter.
Cementträdgården är en obehaglig liten bok som drar ut en ur säkerhetszonen till tabuns värld.