Spöket på Canterville är en kort bok som man läser på någon timme. Den är varken bra eller dålig, men jag skulle ändå rekomendera den

Betyg 3

boken är nog egentligen tänkt som ett manus till en fars men den är en trevlig läsning och en klassisk saga som bör läsas.

Betyg 4

Underhållande och rolig.

Betyg 4

helt okey

Betyg 3

En mysig spökhistoria att läsa för barn...

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag läste den här spökhistorien när jag var tolv år och då älskade jag den. Jag är inte riktigt lika förtjust i den längre, men tillräckligt för att jag ska tycka bra om den.

Betyg 4

Jag lyssnade på denna berättelse då jag var liten och tyckte därför att det skulle vara intressant att själv läsa den i vuxen ålder. Den var betydligt mer humoristisk än vad jag mindes. Trevlig läsning under någon timme.

Betyg 4

Liksom den första recensenten till denna boken, delar jag åsikten om att boken varken är bra eller dålig. Boken var visserligen tänkt om en fars - själv ansåg jag det om främlingsfientligheten mellan amerikaner, brittanier (och även zigenare).

Men sedan tänkte jag på Oscar Wilde och spöket - om vilka likheter som finns mellan dem. Innan amerikanerna flyttade in i Canterville var ju spöket en riktig gast som skrämde allt och alla. Oscar Wilde var också en författare som snabbt blev känd i hela världen (även världen). Men sedan kom amerikanerna som tryckte ner spöket. Oscar Wilde, kom ut och sade att han var homosexuell och aldrig blev det någonsin som förrut för honom.

Förutsåg han sin egen framtid med denna bok? Liksom spöket dog, dog sannerligen Oscar Wilde också i sorg.

Läs den, det enda du förlorar är en timme av ditt liv, istället för att sitta framför en TV. En självklar trea.

Betyg 3

väldigt medioker 3:a! kanske något man läser för sina barn.. på sin tid var den säkert större

Betyg 3

En sorglig berättelse om ett spöke som får ett lyckligt slut.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Spöket på Canterville är en riktigt rolig bok. Oscar Wilde driver både med den engelska aristokratin och självsäkra amerikaner. Och det är inte lätt att vara spöke när det flyttar in folk som inte har vett att bli ihjälskrämda när man framför sina allra bästa spökerier.

Det är ironin jag tycker bäst om. Som när Wilde skriver om den vackra ambassdörshustrun: Hon hade vackert utseende och en stor portion livsglädje, hon var i många avseenden ganska engelsk och ett utmärkt exempel på att det engelska folket i dag har allting gemensamt med Amerika, utom språket förstås

Jag lånade boken på biblioteket, och ser att den tydligen hör hemma på barnavdelningen. Jag vet inte om det är jag som är barnslig, men jag tyckte boken var riktigt trevlig

Betyg 3