När Dave Pelzers bok Pojken som kallades Det utkom chockade hans berättelse om uppväxten en hel värld. Richard, hans yngre bror, berättar nu sin egen historia, om sin barndom i skuggan av Dave och om sin tonårstid fylld av misshandel, självmordstankar och skuldkänslor.
Richard var näst yngst av fem bröder och medan Dave fortfarande bodde hos familjen blev Richard den sadistiska moderns medhjälpare – för att han skulle klara sig själv. När brodern sedan omhändertogs vid tolv års ålder var det åttaårige Richards tur och nu bröt helvetet ut.
Under åren som kom vågade Richard inte sova på nätterna, det var då modern ofta tog chansen att slå till. Hans hals brann av sveda efter att hon tvångsmatat honom med flaska efter flaska av Tabascosås, han blev mobbad i skolan eftersom han inte fick duscha eller bära rena kläder – och han blev så svårt slagen och sparkad av sin alkoholiserade mor att han hamnade på sjukhus.
Den fysiska och psykiska misshandeln pågick en bit in i tonåren. Trots detta berättade Richard aldrig för någon vad som skedde i huset – hans skam över hur han behandlat sin storebror och behov av att få tillhöra en familj vägde tyngre.