I denna samhällskritiska biografi hyllar inte Pigge enbart sin familj utan även livet. Han visar oss hur det är möjligt att gå vidare när det värsta redan hänt. Han beskriver hur han med stort mod, omfamnat tanken att gå vidare med sånt som för tidigt anses vara tabu, som om man borde hålla sig på mattan och göra i stort sett inget under det första sorgeåret.
Vi känner alla till tsunamin och har hört hundratals berättelser från drabbade i vår bekantskapskrets eller på tv, men ändå anser jag att den här boken inte handlar så mycket just om tsunamin. För mig belyser den allt som pågår runt omkring, tankar känslor, vänskap, regeringens handlande, kultur samt hjältemod. 10.31 på morgonen i Khao Lak har fått mig att fundera över hur man kan ta allt för givet och hur snabbt ens tillvaro kan raseras. Hur skulle jag agera? Jag kommer som vanligt inte att betygsätta en sann livshistoria, jag kan bara säga att den här verkligen berörde...