Med denna bok fortsätter Anna Maria Sigmund att utforska tredje rikets kända kvinnor. Denna "biografisamling" tar upp Gerda Bormann, Lina Heydrich, Unity Mitford, Hanna Reitsch, Winifred Wagner och slutligen Karoline Rasher. Sammanfattnings vis är det en ganska lättsmält bok som inte gör anspråk på att göra några djupa psykologiska profiler.

Anna Maria Sigmund har fått diger kritik av Anita Goldman i Aftonbladet (se länk). Jag kan dock inte hålla med henne om att böckerna i serien är osmakliga. Författaren skriver lättviktigt om kvinnor som vid krigsslutet frånkändes ansvaret för sina handlingar. Därmed har de blivit dömda och funnits oskyldiga. Det mest intressanta torde vara deras relation med de ledande männen och varför de egentligen (som starka och framgångsrika kvinnor) föll för ett koncept som i princip utestängde dem från det politiska livet. Man kan också ifrågasätta varför deras dom blev så mild.

Jag tycker det är intressant att läsa om dessa kvinnors liv och mentalitet och deras reaktion, efter krigsslutet, att försöka separera politikern Hitler, från den Hitler som de kände och umgicks med.

Författarinnan har visserligen koncentrerat sig mer på det sociala liv kvinnorna förde, än på att försöka gräva djupare i deras psyke. Men på många sätt utgör dessa kvinnor en bra spegelbild av det tyska folket. Jag är av den uppfattningen att alla människor (om de inte är psykologiskt sjuka) har en förmåga att automatiskt uppfatta vad som är gott och ont. Vid valet att ignorera sitt samvete kan överkompensation vara svaret. Så tycks tyska rikets kvinnor ha gjort vid konfrontationen med den fruktansvärda sanningen om nazismens skuld.

Jag kan möjligen hålla med Goldman om att böckerna inte går på djupet med personkaraktärerna. Däremot tycker jag inte att porträtten tar för lättviktigt på kvinnornas liv. Det sociala livet med smink, skvaller och lättfärdighet var trots allt en viktig del och kan därför inte ignoreras. Genom att visa hur ytliga ting upptog kvinnornas tankar, tycker jag läsaren kan nå fram till både en och annan slutsats om kvinnornas möjlighet till politisk inblandning i det tyska riket. Mest intressanta är dock porträtten av Unity Mitford och Hanna Reitsch (som absolut inte motsvarade det nazistiska modersidealet). Jag anser att böckerna lockar till vidare läsning och därför har ett värde. Boken får en fyra i betyg.

Betyg 4