Romanen har undertiteln "Dokumentärroman från hösten 1881".
Ragnerstam beskriver livet för ett antal människor i Kristianstad (det framgår inte var riktigt, men jag läste mig till det på annat håll) under en höst i slutet av 1800-talet, när arbetarna började inse att de kanske faktitiskt inte behövde acceptera de förfärliga förhållandena under vilka de arbetade och levde. Rykten och tidningsnotiser om "striker" på andra ställen i landet böejade ge dem råg i ryggen.

Författaren har gått igenom gamla tidningar (delar av vilka han publicerar i romanen), dokument från hälsovårdsnämnder, fattigvård o dyl. Utifrån detta har han byggt upp en mycket trovärdig historia, som spretar lite till en början, men alla delhistorier sammanstrålar mot slutet till en enhet.
Det var mycket lärorikt att läsa "Innan dagen gryr", och Ragnerstams ambition var uppenbart att skildra det hårda liv majoriteten av människor förde. Att göra detta i romanform måste bemästras, så att en massa fakta inte bara "placeras" i historien. Idealt skall allt flyta som en enhet.
Sämre exempel på bemästrandet av denna balansgång tycker jag finns i Carin Burmans romaner. Dock - Ragnerstam är fullödig! Inget att klaga på.

Betyg 4