Trots stipendiet för högskolestudier beslutar sig Anne för att stanna hos Marilla på Grönkulla. Hon tar tjänst som lärarinna i stadens lilla skola och blir snart omtyckt av traktens alla barn. Hon är bara sjutton år och även om hon mognat enormt sedan hon anlände som en spattig liten flickstackare, dyker det fantasifulla barnet inom henne, upp med jämna mellanrum. Och det är nog ganska bra för hennes fantasifulla natur har lätt för att förstå ovanliga människor och hennes insikter leder till varm vänskap med olika människor och självklart till många äventyr.
I den andra boken i serien om Anne på Grönkulla stiftar vi åter bekantskap med byns invånare. Med ett ypperligt språk lyckas författarinnan fånga sin läsare. Humoristiska uppträdanden varvas med unga flickors naturliga funderingar och bekymmer. Boken beskriver en trygg värld där allt som förändras är gott, om man bara har rätt inställning. Även om L.M Montgomerys böcker anses vara flickböcker gillar jag egentligen inte definieringen. Anne är givetvis en typisk flicka, men hennes starka personlighet, hennes initiativförmåga och personkännedom är inte typiskt "flickaktiga". Hon är ett bra ideal även för dagens flickor och det är inte underligt att man kan dra på munnen när man läser om Annes kroppsideal som inte alls är likt vårat. För Anne vill ju helst av allt bli rund och få gropar armbågarna. Knubbighet ses i hennes ögon som en enkel dygd. Å andra sidan går det inte att förneka att författaren själv framhåller Annes yttre som ett ideal, och hon är ju smal som en hind...
men jag ska inte fördjupa mig för mycket i de ideal som eftersträvas i boken. Trots allt känns böckerna sunda och livsglada. De kan rekommenderas till alla tjejer och killar (men kanske passar de bäst för barn i de lägre tonåren). "Vår vän Anne" får en fyra i betyg.