Paria är den första boken i Björn Hellbergs serie polisromaner om människorna i den fiktiva storstaden Loviken, någonstans på den svenska östkusten. I Paria får man som läsare för första gången stifta bekantskap med poliserna Carina Keller och Stig-Allan Jönsson, kriminalteknikern Mona Ceder samt övriga kriminalare.
Loviken är en stad med sjudande folkliv men också med djupa sociala klyftor. Stadens mest föraktade del kallas Kloakråttan och består av några sjabbiga och nedgångna kvarter i södra hamnen. Kloakråttan är ett tillhåll för samhällets lägsta, den s.k. parian. Till denna frånstötande plats larmas polisen en varm kväll i maj. Det som först tros vara ett rutinärende förvandlas snart till en hemsk mardröm som bara tycks växa.
Paria var den första Björn Hellberg-deckare som jag läste. Den gav mig mersmak och efter det har jag även läst de två andra böckerna i Loviken-serien. Historien i Paria byggs upp successivt och tempot är lagom högt. Miljö- och personbeskrivningarna, liksom språket är säkert och boken är ganska lättläst. Jag tycker att Paria är en bra roman och den rekommenderas, liksom många andra av Hellbergs böcker.