Till en början hade jag svårt att komma in i boken, svårt också för de långa meningar med massvis med komman, men sedan väcktes ett intresse i huvudpersonen Solveig och berättelsen.
Tyvärr blir boken en stor besvikelse. Den malar på, växlar mellan långa beskrivningar av Solveigs torftiga och neurotiska liv, hennes stora ensamhet och bristen på självförtroende, blandad med korta stunder av hopp och glädje.
Det är klart att berättelsen ska leda till någon klimax, men när den väl kommer är även den en stor besvikelse. Var detta allt???