Boken handlar om fyra människor, som alla går igenom en personlig och existentiell kris - och som på olika sätt försöker att hitta en väg ut ur den.
Till en början får var och en egna små kapitlar som skrivs ur än den enas, än den andres perspektiv, men efter ett tag blandas perspektiven och då har också sambandet mellan de fyra huvudpersonerna hunnit bli starkare.
Andrew Miller är en författare som inte säger allting rakt ut, utan som låter läsaren själv drar sina slutsatser. Ibland blir han lite för detaljrik, och i början är det lite svårt att komma ihåg vad som gällde vem av de fyra.
Jag tycker att det är en klart manlig berättarröst, utan att jag kan lägga fingret på varför.
Boken var helt okej, men jag tror inte att jag kommer att läsa mer av den här författaren.