Vad händer när livet vräks över ända precis när det börjar bli dags att summera det? Om man får tid - gott om tid - att overksam sitta och fundera igenom sitt liv, hur mycket kommer man ångra? Vad är viktigast i livet?
Ungefär de frågorna ställer Coetzee i "Den långsamme". Kanske intressanta frågor, men de känns för mig inte särskilt relevanta (nu). Det blir ganska pratigt och segt.
Men det börjar bra, man slungas genast in i handlingen, minst sagt dramatiskt.
Efter hand bygger författaren bygger in en form av mystik: en karaktär blir men inte riktigt klar över. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Hur kan hon veta så mycket? Ett tag hjälper denna införda "gåta" till att hålla intresset uppe, men snart slocknar det igen. Kanske är det jag som inte fattar bara.
Språket är lätt, ledigt och klart. Översättningen utmärkt, en av de bästa jag sett - från engelska, vilket är det enda jag kan bedöma ordentligt.

Betyg 3

En gripande bok om en äldre man, som råkar ut för en olycka och förlorar ena benet. Han tycker att hans liv är förlorat, och vill bara tyna bort. En dam som blir anställd som sköterska hos honom ger honom lite livskraft tillbaka. Kärlek, åtrå, och andra känslor väcks hos honom igen, dock så är känslorna enkelriktade! Den äldre mannen försöker att göra det som han tycker är rätt, men blir ofta missförstådd.

Betyg 3