Det kan vara sant det man säger, att "det är svårt att bli profet i sin egen hemstad", men det kan också vara så att man helt enkelt är en värdelös sådan. Per Källén, känns nämligen för mig, som en liten pojke som skriver ut sina actionfantasier och mystiska gåtor i ett skrattretande, osannolikt vi-fem-äventyr för vuxna. Ungefär som Sylvester Stallone i Rambo 2 (där det känns som om han hyrt ett kamera-team, för att filma honom göra "coola" saker i varje klipp), pennan är - tyvärr- Källéns kamera-team.
Boken börjar väl helt okey, första kapitlet är åtminstone lite smått intressant, men sedan går det direkt utför. Biljakten genom köpcentrumet i Kalmar var nog inte tänkt att vara komiskt, men var jag verkligen ensam om att inte kunna hålla mig för skratt?
Jag var på ett seminarium där Källén diskuterade sin bok och han sa följande:
"Jag brukar väl inte få någon lysande kritik, men man ska inte alltid lyssna på kritiker. Det var till exempel en kritiker som inte hade en susning om vad han skrev om, han sa att: 'det är tydligt att Källén aldrig har satt sin fot på Fårö' men jag har bott där i ett par månader varje sommar under hela mitt liv. Så han hade ju helt fel."
Aj... Kan det inte vara så, herr Källén, att dina miljöskildringar av Fårö är så fruktansvärda att det inte gick att tro att du någonsin vart där, snarare än att kritikern inte visste vad han pratade om? Då tänker jag genast på Lagerlöfs "Jerusalem", där hela del 2 utspelas i det heliga landet, och det bokstavligen känns som om hon har levt där i hela sitt liv.
Kvarleva funkar möjligtvis som ungdomsbok, men snälla ni som gillar att läsa lite mer kvalitativa böcker, slösa inte er tid på detta skräp.