novellen har inte någon hjälte att glorifiera, bara skildra kriget från ett par människors perspektiv....vi får följa en furste, en överste, en adjutant och en officer i detta krig där de ryska styrkorna försvarar sig mot den franske napoleons här.....

det här är en novell om heder, hedern definieras då i det här fallet med, när en kula kommer farande mot en, ja då ska man inte slänga sig på marken, man får absolut inte ta skydd, inte ens titta bort, hedern ligger i att titta kulan i vitögat..........

men denna hedern som vi talar om kan vara så svår att det bara gäller när det finns vittnen som kan spridda och skvallra om pinsamheten i situationen då en furste, en överste, en adjutant eler officer slängde sig gyttjan för att söka skydd, flyttade blicken för att inte se den framfarande kanonkulan (alltså om han ttiade bort kanske han skulle ta och söka skydd i en skyttegrav).........

men när det inte fanns någon sådan vittne som kunde berättade om hur fegt denne agerat, ja då var det fritt fram att söka skydd, om än det så var i en skyttegrav, eller slänga sig i gyttja, kanske flytta blicken ( inte troligt eftersom denne hellre skulle söka skydd, om det nu inte var så att denne var en yngling som hade en tigerblick och bara för sig själv bevisa sin modighet)........

om man nu sökte skydd skydd i skytegraven eller gyttjan eller ens tittade bort (själv ser jag inte något fel i det, men å andra sidan är jag ingen ryss ) .........eller rent sagt sprang ifrån kanonkulan i kanonkulans bana............då var denne person dömt till en säkerligen komisk död............ja då fick denne genast ett fruktansvärt dåligt samvete, men abra om nu denne klarade sig oskadd......ja då ville den genast uppleva det igen för att bevisa att denne aldrig skulle ta och söka skydd, och att denne sökte skyd första gången var bara för att denne tvekade för en hundradels sekund!!!

men det skulle komma att inte ske igen!!!

Betyg 3