De långhåriga merovingerna, För nöjes skull, Folk som sjöng och de andra böckerna med kåserier. Om man kan stå ut med att gamle "Fransge" var rasist (vilket alla var på den tiden, även efter Hitlers illdåd), djupt reaktionär, skåning i ordets värsta och bästa betydelser (vidriga Skåne-partiet respektive den goda skånska julsenapen) och lärd på det gamla viset, så är det förbålt underhållande att läsa hans kåserier. Han älskade att dela med sig av sin stora lärdom i alla tänkbara ämnen och den glädjen lyser igenom på varenda sida i hans böcker.
Hans bok om Karl XII är däremot bara ett långt pinsamt sätt att bortförklara en nidings illdåd.
En annan spränglärd skåning är den evigt unge och lätt galne fysikern Hans-Uno Bengtsson som i olika kåserisamlingar skriver lärt om vin, kinesiska deckare och det senaste inom fysik, astronomi och gastronomi (= läran om god mat). Han är minst lika rolig och kemiskt fri från sin efternamnes något malätna åsikter.

Betyg 4