”Politikens paradoxer: en introduktion till feministisk politisk teori” (1999) beskriver några av den feministiska idéströmningens grundläggande teoretiska utgångspunkter. En mängd centrala begrepp inom genusforskningen såsom patriarkat och könsmaktsordning beskrivs på ett övergripande och mycket lättfattligt sätt. Wendt Höjer och Åse visar med målande exempel hur den politiska teorin såväl som den praktiska politiken bygger på en inneboende paradox: På samma gång som kvinnor på grund av sitt kön har mindre makt erkänns inte könets politiska betydelse.

I boken ifrågasätter författarna på ett stringent sätt att maskulinet sätts som norm och att arbeten författade av manliga vetenskapsmän dominerar i såväl den allmänna debatten som inom den akademiska världen. Med tanke på detta känns det onekligen som en paradox att omkring 80 procent av de arbeten som författarna själva refererar till (vilka återfinns i litteraturlistan) har författats av kvinnor!

Bokens genomslagskraft kan på intet sätt underskattas då den under senare tid ingått som mer eller mindre obligatorisk kurslitteratur inom ämnet statsvetenskap. Långt ifrån djuplodande men fördenskull inte ointressant. På det hela taget tycker jag att boken ger läsaren en god introduktion till det feministiska tänkandet.

Betyg 3