Bob är en envis och strävhårig terrier som har som ständig hobby att lägga sin boll i trappan och rulla ner den. Tyvärr glömmer Bob ofta bollen kvar i trappan, till förtret för gamla Emily Arundell. Släktingarna är ett annat fördärv. De flockas som flugor kring den rika ungmön och mer än en hoppas nog på att hon ska halka på Bobs boll och göra slut på sig själv en gång för alla. Men det är krut i tanten och inte ens efter ett riktigt illa fall i trappan går hon hädan. Däremot börjar hon bli rädd för sitt liv och kontaktar Poirot. Två månader senare anländer hennes bön om hjälp i Poirots brevlåda. Men Emily Arundell är förstås redan död och alla förutsätter att hon dött en naturlig död. Men inte Poirot som har näsa för mysterier.....


Galant men ganska ordinär Christiedeckare. Gåtan sätter myror i huvudet på läsaren och upplösningen är smart och riktigt slug. Alla de vanliga arketyperna dyker upp. Och givetvis är det den minst misstänkta som är mördaren. Sammanfattningsvis är boken en riktig liten godbit att ligga och läsa i höstkylan. Den får en stark trea.

Betyg 3

Mystisk och finurlig Christiedeckare.

Betyg 4