Pappa Goriot

Huvudpersonen Goriot i Balzacs roman Pappa Goriot är en av de stora passionsgestalterna i Balzacs författarskap. Denna roman om en faders tragedi utkom 1835 och anses av många tillhöra världslitteraturens allra yppersta verk. Det fantastiska typgalleriet på madame Vauquers flottiga pensionat, där Goirot är en av gästerna, är ett koncentrat av de fascinerande och skiftande människoödena i storstaden Paris. Romanen skär igenom alla samhällslager, den är ett tvärsnitt av en hel värld av ljus och skuggor, laster och dygder. I denna mästerligt skildrade miljö växer romanens huvudgestalt fram. Pappa Goirot är på en gång vördnadsbjudande och löjlig, förödmjukad och värdig, ett offer för sin kärlek till sina hjärtlösa döttrar, en kärlek som samtidigt ger honom all hans lycka och glädje i livet, en sann Balzacfigur.

Utdrag ur boken:
"Ack, om jag var rik, om jag hade min förmögenhet kvar, om jag inte hade skänkt bort den till dem, då skulle de ha varit här och vätt mina kinder med kyssar. Om jag bodde i ett fint hus, om jag hade vackra rum, betjänter och eld i spisarna, då skulle de samlas kring mig och gråta med sina män och sina barn. Allt detta skulle jag ha haft, men vad har jag nu? Ingenting alls! För pengar kan man få allt, till och med döttrar."



Nedskrivet av Salamis

Medelbetyg: 3,31 (13 röster)