Hennes avlägsna släktingar för hundra år sedan; den döve marinmålaren Albert "Soult" Berg, två bröder, lite sydostasiatisk exotsism samt glimtar ur hennes eget eget liv. Eftersom jag både sysslat en hel del med både dövas historia och marinmåleri och kände till Berg en smula (och dessutom själv har en storebror!), kastade jag mig över denna bok. Men fann att den var osammanhängande, bestod av delar som inte hade med varandra att göra, var skriven på ett tonårsflickspråk (OK om man är 17, men inte om man är post-klimakterium!) och en vilja att fylla sidorna snarare än att berätta en historia. Hennes kompis Per Wästberg i Dagens Nyheter gav henne lysande recensioner och sen var de andra skribenterna tvingade att haka på och fina kulturpriser kom som brev på posten.

Betyg 1