Dubbelgångaren blir den andra romanen som släpps ut, och enligt ett brev som Fjodor ska ha skrivit till sin bror, mikhael, ska fjodor ha uttryckt sin glädje över att verkligen ha blivit klar med dena kortroman. anledningen att han är så ivrig att den släpps ut så snabbt som möjligt är att han är säker på storsucce, eftersom detta verk är ännu bättre än det förra som fick storberöm av litteraturkritikerna i landet.

så släpps den ut, och succen uteblir, det blir en finputsning av den , sen släpps den ut igen, men återigen uteblir den succe som han hade förväntat sig.

men under 1900 talet har den att komma blivit en klassiker och en av hans utmärkande värk bland de mindre romanerna. speciellt inom psykiatrin har den vunnit kraft.

Personen i romanen är en god och ärlig människa, som aldrig skulle kunna ljuga, han har sparat 700 rubel, och dessa är han stolt över, han tycker om att gå runt i affärerna och titta på allehanda möjligt och beställer en massa allt möjligt långt över de 700 rubel han har, men lovar att komma dagen efter och att han sak betala....så lämnar han affärerna och dyker aldrig upp.

han är ett titulärråd och älskad av alla tills dess att han möter sin dubbelgångare, med samma namn, från samma stad, samma utseende, samma jobb och den söker jobb på samma ställe som denne får. denne nye personen sprider lögner om honom och snart har han gjort alla denna gode människas vänner till sina och inte bara det, han har fått de att hata denne gamle......

den gamle anar vad som sker och försöker förgäves avslöja denne lurendrejare och falske dubbelgångaren, men som bara gör att alla hatar honom ännu mera........

till slut kastar han sig för fötterna på sin falske dubbelgångare som istället skämmer ut denne gång på gång och till sist gör att denne blir omhändertagen...............

det är det som är däremmellan som är så intressant, vad vår käre vän får uppleva och dennes tankar är det intressanta.......

betyget fyra är kanske väl lite, men tycket att det fattas något i boken, möjligen att den slutar så som den gör.....

Betyg 4

Titulärrådet Goljadkin lever ett i hans mening respektabelt liv. Han har en tjänare, ett gott jobb och 700 rubel i sin plånbok. Han är redo att uppvakta en vacker grevedotter och han är på väg till en prominent fest.
Detta är början på boken och höjdpunkten i Goljadkins liv. Snart blir det annorlunda. Snart går det utför. Festen blir han inte insläppt till, hans tjänare börjar svika honom och på jobbet vänder hans karriär neråt. Hans bekanta börjar baktala honom och intigrera.
Och allt detta på brund av titulärrådet Goljadkin. Alltså inte han själv. Utan den yngre Goljadkin. Hans dubbelgångare. Som ser likadan ut, heter likadant, har fått en liknande tjänst på hans arbetsplats och sägs komma från samma stad som honom. Han nästlar sig in och får alla att tycka om honom. Samtidigt sprider han illasinnade rykten om den äldre Goljadkin - den äkta Goljadkin.
Och detta trots att den äldre Goljadkin bara hade visat den nya Goljadkin tillgivenhet och omtanke. Dubbelgångaren lyckas bit för bit bryta ner orginalet Goljadkins tanke, själ och tillvaro.

Så tror jag hände. Jag vet faktiskt inte. Och det är en stor del av boken tjusning. Hela boken är starkt subjektiv. Vi följer Goljadkin paranoida tankegångar och ser det han ser. Samtidigt får man som objektiv läsare tänka: "Kan det verkligen vara så här?", "Vad är det som händer på riktigt och vad är Goljadkin fantasi. Och vad händer som resultat av Goljadkin eget inkompetenta och korkade handlande."
Goljadkin är en odräglig person. Han baktalar själv folk, men hävdar att han är rakheten och ärligheten själv. Han sviker folk men påstår att han är en rättskaffens man.
Detta förstår man på vad han säger och hur han uttrycker sig. Men samtidigt kan allt han upplever och hör inte vara inbillat.
Boken är en snårskog där Goljadkins paranoida, sårade inre är ett grumligt filter som man försöker se igenom för att förstå vad som verkligen händer. Det är en ytterst subjektiv historia, berättad av mästaren på sådan. Boken skrevs på mitten av 1800 -talet, föregick hela psykoanalysen, och känns än idag modern, fräsch och effektivt berättad.
Detta är mitt första möte med Dostorjevski, och trots att jag fick läsa boken två gånger - då ljudspåren olyckligtvis hamnat i fel ordning vid första genomlyssningen (vilket jag inte upptäckte förrän långt senare) - så fick jag mersmak. Det känns inte som en höjdarbok, men den andas latent genialitet. Det är en oerhört gedigen och logisk röra som bara en stor mästare kan komponera.

Betyg 4

Dubbelgångaren (från 1846) är en oerhört obehaglig berättelse om titulärrådet Goljadkin och dennes plötslige möte med sin egen yngre och listigare dubbelgångare. Med kirurgisk precision tecknar Dostojevskij ett psykologiskt porträtt av en människa på gränsen till upphällning. Det obehagliga och geniala ligger i att man som läsare aldrig blir klar över om dubbelgångaren i själva verket existerar, eller om denne endast utgör en psykologisk projektion av huvudpersonens önskade överjag? Berättelsen utvecklar sig alltmer till en klaustrofobisk labyrint kantad av hätska paranoida utfall och tilltagande utmattning.

Att Dostojevskij låg väl före sin tid (och i viss mån även vetenskapen) när det gällde kunskapen om modern psykologi uppvisas här med all önskvärd tydlighet. Annars är detta en med Dostojevskijmått mätt en ovanligt rak berättad historia, utan det sedvanliga myllret av karaktärer och listiga trådar som flätas i varandra. På många sätt kan man nog se Goljadkin som en föregångare till den betydligt med kände huvudpersonen Raskolnikov som föddes 20 år senare.

En psykologisk mysrysare.

Betyg 4

En bra bok, helt klart läsvärd. Jag uppskattade den inte lika mycket som jag hade trott och till och med hade hoppats på, men Dostojevskij lyckas onekligen väl med att förmedla Goljadkins paranoida och osammanhängande tankeflöde. Samma berättargrepp gör ju förvisso läsandet lite tungrott, men det är fascinerande hur mycket av berättelsens underliggande detaljer författaren får att framträda indirekt via protagonistens egna myllrande repliker och tankar.

Betyg 3