Efter två intensiva böcker (Gömda och Asyl) trodde jag faktiskt inte att denna boken skulle ha nåt att komma med. Men jag hade fel. Faktum var att någon del inom mig blev så väldigt tacksam för att få läsa hur det gick för Mia och hennes familj efter boken Asyl. Den innehöll, av förståeliga skäl, inte lika mycket "action" som de andra böckerna, den här boken är mera reflektiv.
Jag gillade den väldigt mycket, och jag rekommenderar hela den här, nuvarande, trilogin till så många jag kan.