Jag, en geisha

Som femåring lämnade Mineko förlädrahemmet och flyttade till Gion, Kyotos geishadistrikt. Hon inledde så småningom en enastående karriär och har underhållit världens stora män: politiker, industrimagnater och kungligheter. Prins Charles lär ha blivit så upprymd av sällskapet att han skrev sin autograf på en av hennes solfjädrar, modeskaparen Aldu Gucci så förblindad att han spillde soja på hennes dyrbara kimono. Mineko Iwasaki belönades synnerligen generöst för sina tjänster; hennes årslön brukade ligga på $500 000 dollar.

Romanen "En geishas memoarer" (1998) var en stor succé världen över. Författaren Arthur Golden byggde sin berättelse på samtal med geishan Mineko Iwasaki, som nu själv skrivit Jag, en geisha. Mineko Iwasaki lämnade föräldrahemmet redan som femåring för att skolas till geisha. Hon pensionerade sig som 29-åring och lever nu ett vanligt liv i Kyoto.

Jag, en geisha är en sensationell bok. Trots ett flertal böcker i genren är detta första gången en geisha bryter mot oskrivna lagar och berättar sin historia utan tillrättalägganden.

Utdrag ur boken:
"Det var en skön, solig eftermiddag, och prins Charles föreföll verkligen att trivas. Han åt allt man serverade honom och sa att allting smakade läckert. Köksmästaren fräste upp en lokal specialitet, en så kallad sötfisk, på utomhusgrillen. Jag fläktade mig med en av mina älsklingssolfjädrar.
Prinsen log mot mig och sa: "Får jag titta på den där ett ögonblick?"
Innan jag visste ordet av tog prins Charles fram en penna och skrev sin autograf: Charles -70, på solfjädern. "Nej, nej", tänkte jag förskräckt. Jag älskade den där solfjädern. Kunde bara inte tro att han signerat den utan att fråga mig. "Spelar ingen roll vem han är", tänkte jag. "Det där var verkligen fräckt". Nu ville han lämna den tillbaka, tydligen förvissad om att jag uppskattade hans tilltag. Jag sa på min bästa Engelska; "Jag skulle känna mig hedrad om ni ville ta emot den där solfjädern som gåva. Det är en av mina älsklingssolfjädrar".
Han såg förbryllad ut.
"Vill ni inte ha min autograf?"
"Nej tack."
"Det svaret har jag aldrig hört förr."
"I så fall får jag be er ha vänligheten att ta solfjädern och ge den till nån som vill ha er autograf. När jag går härifrån till en annan fest skulle det vara oartigt mot värden, om jag hade med mig nånting med en annan mans namnteckning på. Men om ni inte vill ha den, ska jag gärna ta hand om den."
"Ja, gör det, snälla ni". Han såg alltjämt förbryllad ut. Jag stod där med den förstörda solfjädern i handen.

Medelbetyg: 3,2 (5 röster)